Musik ska byggas utav glädje

Allt är falskt. Så brukar jag säga. Ingenting är äkta.  När man säger så borde man ju sträva, man borde ha som livsmål, som buddahs uppenbarelse, att själv vara så sann som möjligt. Men ack. Redan i mitt bloggnamn faller jag, utan att ens tänka på det och levererar en stor fet lögn.
Musik ska byggas utav glädje? Hell no. De bästa låtarna är skrivna under miserabla, olyckliga livsperioder i total tristess. Inte ens de finaste låtarna om kärlek som man lyckats få är skrivna i ett fluffigt endorfin-rus. Inte hade Jocke Berg kunnat skriva "Utan dina andetag" samtidigt som han spred rosa konfetti vart ha än gick. Nej, till och med när man har kärleken, när man har fångat den och håller den som man höll fångade fjärilar när man var mindre, rinner känslan mellan fingrarna och ersätts av en rädsla att förlora allt. Att ett enda litet ord ska förstöra allt.

"Bara när du inte hör, vågar jag säga så"

Ehh...Emo-inlägg??